Nord-Pas-de-Calais gruvområde

Idag vill vi fördjupa oss i den fascinerande världen av Nord-Pas-de-Calais gruvområde. Detta ämne är utan tvekan ett av de viktigaste och mest relevanta idag, eftersom Nord-Pas-de-Calais gruvområde har en betydande inverkan på olika områden i våra liv. Från dess inflytande på samhället, kulturen, politiken och ekonomin, till dess betydelse i våra personliga och professionella liv, spelar Nord-Pas-de-Calais gruvområde en avgörande roll för hur vi förstår och konfronterar världen omkring oss. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna och dimensionerna av Nord-Pas-de-Calais gruvområde, och undersöka dess inverkan och relevans i olika sammanhang. Vi hoppas att denna utforskning kommer att ge oss en djupare och mer fullständig förståelse av Nord-Pas-de-Calais gruvområde, samt en större uppskattning för dess betydelse i våra liv.

Nord-Pas-de-Calais gruvområde (franska: Bassin minier du Nord-Pas-de-Calais) är ett område som starkt påverkats ekonomiskt, socialt, ekologiskt och kulturellt genom den intensiva exploateringen av kolfyndigheterna i området. Området utgör den västra delen av ett mer vidsträckt gruvområde som sträcker sig bortom gränsen mellan Belgien och Frankrike längs floderna Sambre och Meuse. Den 30 juni 2012 blev gruvområdet ett världsarv.

Historia

Den första kolhällen upptäcktes i Boulogne år 1660, och den första gruvan öppnades av Cavrel av Tagny 1692, men kom att överges året därpå. Därför finns en mängd relativt små stenkolsgruvor på denna gruvplats i Boulogne som sträcker sig några få kvadratkilometer. Av dessa fanns på 1900-talet en handfull kvar.

Stenkolet kom därför först att på allvar exploateras i Pas-de-Calais. I slutet av 1710-talet började kolfyndigheterna utforskas i departementet Nord: 1716 gick Nicolas Desaubois samman med Jean-Jacques Desandrouin och hans bror Jean-Pierre Desandrouin, Jacques Richard och Pierre Taffin. De öppnade utan någon framgång snabbt översvämmande stenkolsgruvor, tills man hittade ett ungefär fyra meter tjockt kolskikt vid Jeanne Colardgruvan den 3 februari 1720. Också denna gruvgrop översvämmades vid slutet av året och kunde inte återställas, men man hade då förstått att det finns en mängd stenkol i Fresnes-sur-Escaut. Gruvöppningar avlöste varandra, men framgången dröjde fram till 24 juni 1734, när bituminöst kol hittades i en gruva i Anzin. Försök gjordes sedan för att komma åt rikedomen, till slut lyckades Emmanuel de Croy-Solre förena de olika intressenterna den 17 november 1757 och företaget Compagnie des mines d'Anzin grundades. Företaget expanderade sedan snabbt. Parallellt med detta växte en mängd andra företag upp, ett av dem var Compagnie des mines d'Aniche som natten mellan den 11 och 12 september 1778 hittade kol i fosse Sainte-Catherine - Saint-Mathias.

Trettiofyra representativa vyer av byggnader och landskap för gruvdrift : skolor, kyrkor, gruvarbetarbostäder, slott, stora kontor, bevarade gruvor, gruvlavar, slagghögar, sjöar...
Gruvområdets skiftande arkitektur och kulturlandskap.

Fotnoter

  1. ^ Det finns flera beteckningar för området, här används det vanligaste som används som namn på världsarvet.

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från franskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Noter

Externa länkar