Sark

I den här artikeln kommer vi att utforska i detalj Sark, ett ämne av stor relevans i det samtida samhället. Sark har fångat uppmärksamheten hos många experter och akademiker på grund av dess betydande inverkan på olika aspekter av det dagliga livet. Genom noggrann analys och insamling av empiri kommer vi att försöka belysa de olika nyanser och aspekter som kännetecknar Sark, för att ge en heltäckande och berikande vision om detta ämne. Dessutom kommer de praktiska och teoretiska implikationerna av Sark att undersökas, för att främja en djupare och mer detaljerad förståelse av dess betydelse i det nuvarande landskapet.

Sark (Sèr / Cerq
Sercq
)
Ö
Flygfoto över Sark
Flygfoto över Sark
Flagga
Vapensköld
Etymologi: Okänd
Region Kanalöarna
Del av Guernsey
Area 5,45 km²
Befolkning 492
För allmänheten Ja
Nås enklast Färja via St. Peter Port
Tidszon UTC (Greenwich Mean Time)
 - sommartid UTC+1 (British Summer Time)

Sark (uttal: , normandiska: Sèr eller Cerq; franska: Sercq) är en av de brittiska kanalöarna som åtnjuter ett omfattande självstyre inom fögderiet Guernsey, vilket är ett självstyrande område under den brittiska monarken som inte ingår i det Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland. Sark har en egen jurisdiktion men ingen egen polis. Däremot kan Sarks myndigheter begära handräckning från polisen på Guernsey. Sark är 5,45 km² stort och har 492 invånare (2015). Ön är en bilfri zon, endast hästdragna fordon, traktorer med tillstånd, eldrivna fordon för handikappade och cyklar är tillåtna. Den består av "Big Sark" och "Little Sark", förbundna av ett knappt tre meter brett näs, La Coupée, med en fallhöjd på cirka 100 meter. Även Brecqhou tillhör Sark.

Fram till 2008 var Sark Västeuropas sista feodalt styrda territorium, grundat i konstitutionella urkunder (letters patent) som gick tillbaka till 1565. Men efter brittiska påtryckningar om demokratiska reformer, i enlighet med FN-stadgan om de mänskliga rättigheterna, hölls den 10 december 2008 de första fria valen i öns historia då 28 ledamöter valdes in i den lagstiftande församlingen kallad Chief Pleas. De två mediamiljardärerna David och Frederick Barclay, bosatta på Brecqhou, engagerade sig i valkampen och förespråkade större förändringar av det urgamla styressättet på Sark. När valresultatet visade att bara två av de nio Barclaystödda kandidaterna blivit invalda i Chief Pleas valde Barclayfamiljen att som protest stänga sina fyra hotell och tre restauranger på Sark.

Referenser

Externa länkar