Zhoukoudian

I den här artikeln kommer vi att diskutera ämnet Zhoukoudian, ett ämne av stor relevans och intresse idag. Zhoukoudian har genererat många debatter och kontroverser, samt väckt intresset hos experter och fans av olika discipliner. I denna mening är det viktigt att i detalj analysera alla aspekter och perspektiv relaterade till Zhoukoudian, för att fullt ut förstå dess inverkan och omfattning i dagens samhälle. Genom den här artikeln kommer vi att utforska olika synpunkter, relevanta data och möjliga framtida implikationer av Zhoukoudian, med syftet att erbjuda en komplett och berikande vision om detta viktiga ämne.
Världsarv
Zhoukoudian
Zhoukoudian i juli 2004.
Zhoukoudian i juli 2004.
Geografiskt läge
Koordinater39°41′21″N 115°55′26″Ö / 39.68917°N 115.92389°Ö / 39.68917; 115.92389 (Zhoukoudian)
PlatsZhoukoudian, Fangshan-distriktet, Peking
LandKina Kina
Region*Asien
Data
TypKulturarv
Kriterieriii, vi
Referens449
Historik
Världsarv sedan1987  (11 mötet)
Zhoukoudian på kartan över Kina
Zhoukoudian
.
* Enligt Unescos indelning.

Zhoukoudian (周口店, äldre transkription: Choukoutien) är en by i Fangshan-distriktet sydväst om Peking i Kina. Grottsystem i närheten av byn har varit platsen för många arkeologiska upptäckter, bland annat en av de äldsta exemplaren av homo erectus, kallad Pekingmänniskan. Platsen är ett av Kinas Unesco-listade världsarv.

Sprickor i kalkstenen som innehåller lämningar från mellersta Pleistocen-eran har avslöjat resterna av omkring 40 individer såväl som djurrester och stenflisor och hackverktyg. De äldsta är ca 500 000 år gamla.

Under den äldre stenåldern, blev platsen bosatt av homo sapiens, människan. Deras verktyg av ben och sten har även upptäckts i den övre grottan.

Så tidigt som början av 1960-talet listade kinesiska staten platsen som ett viktigt område med kulturella reliker. Den åsikten har sedan stärkts.

Platsen ligger sydväst om staden Peking och kan nås via motorvägen Jingshi. Både den och Zhoukoudian är väl skyltade.

Externa länkar

Referenser

  1. ^ John King Fairbank och Merle Goldman, China: A new history, Harvard 1998, s. 30.